I väntan på våren: Lite härlig chicklit!

Idag står jag i Bokias butik på Frölunda torg och passar på att spana in lite nya heta pockettitlar. Skofetischist som jag är fastnade jag självklart för Anonyma skoälskares klubb av Beth Harbison (Norstedts). Frågan är, är boken bra eller har den bara en häftig titel som får alla som älskar skor att köpa boken!? För vem tycker egentligen INTE om skor? Oavsett, så går jag på marknadstricket fullt ut, och ser fram emot att få stifta bekantskap med likasinnade...

Annan härlig läsning, som inte kräver så värst mycket hjärnkapacitet utan bara är underhållande är Marika Kings Supernova (Norstedts). Den handlar om en supereffektiv tjej, Lisa, som har fått drömjobbet på en stor konsultfirma. Ju mer effektiv hon är, desto längre ner i soffan med min bok och tekopp sjunker jag. Bokens alla intriger gör ju att jag måste läsa ut den först innan jag kan ta mig ut i det verkliga livet igen...

Månadens Bokiacirkelbok

Raskt tuffar vi på med nästa Bokiacirkelbok: 19 minuter av Jodi Picoult (Wahlström & Widstrand). Jodi Picoult fick sitt stora genombrott med boken Allt för min syster, som handlar om en familj med en dotter som är svårt sjuk i leukemi. Föräldrarna beslutar sig för att skaffa ett syskon med "rätt" uppsättning gener, för att på så sätt rädda sin sjuka dotter. Det hela går som planerat tills dess att dottern som ställer upp med sin genuppsättning vid 16 års ålder på rättslig väg vill ha rätt till sin egen kropp. Boken har även filmatiserats.Jodi Picoults signum i sina romaner är allvarliga ämnen som visar att världen vi lever i är långt ifrån svart eller vit.

I 19 minuter får man läsa om vad som händer i en liten amerikansk småstad när en vilsen, olycklig 17-åring skjuter ihjäl en lärare och nio elever i sin skola. 19 minuter var allt som behövdes för att hämnas en uppväxt i helvetet. Rättfärdigar det tragedin och vad spelar resten av samhället för roller i det inträffade?

Både ämnet och boken tål att diskuteras om och om igen, vilket jag ser fram emot att göra på nästa Bokiacirkelmöte. (Förresten går det rykten om att 19 minuter kommer att vara med på årets bokrea, så håll ögon och öron öppna...)

Ett guldkorn att fördriva kalla vinterkvällar med

Vid det senaste Bokiacirkelmötet diskuterade vi två titlar. Dels tidigare nämnda Brida, dels Skära för Sten av Abraham Verghese.

San Francisco Chronicle beskriver Vergheses romandebut som "en episk berättelse om kärlek, övergivenhet, svek och försoning". Vid tiden för Bokiacirkelmötet hade jag läst cirka 200 sidor i boken, och jag kunde inte för mitt liv förstå hur Verghese skulle hinna med en dramatisk kärlekshistoria, uppbrott och försoning på de resterande sidorna. På Wikipedia står det att ordet episk i litteratursammanhang ofta inbegriper ett omfattande, berättande verk som spänner över en hel livstid eller flera generationer. Det stämmer precis in på Skära för sten. En skickligt skriven episk berättelse i annorlunda miljö är inte direkt lätt att hitta i bokhyllan. Jag vill till och med påstå att Skära för sten är ett riktigt guldkorn, för den läsare som gillar att sjunka in i en bok, och ha kvar den länge.

Skära för sten är inget för snabbläsaren. Trots att jag till en början hade svårt för alla detaljer - varenda rörelse, pryl och känsla - hos samtliga karaktärer i boken, skulle beskrivas och utvecklas. Jag tvingades till att läsa nogrannt och långsamt, tills jag efter ett tag insåg att det är just hans språk och beskrivningar som gör boken så speciell och beroendeframkallande. Verghese får mig faktiskt att förflyttas till Addis Abeba. Eller till ett fartyg från Indien. Eller till ett sjukhus i USA.

Linda Skogman hade inte heller hunnit med att läsa ut boken till förra mötet. Ändå tyckte jag att hon slog huvudet på spiken i sin kommentar: "Boken är långsam i handlingen, men den har alla möjligheter att utvecklas till ett fulländat drama. Goda förutsättningar till en sjua i betyg." Av mig får den till och med en nia, och många rekommendationer till andra läsare att sluka just Skära för Sten. Jag lovar, billigare sätt att resa till tre kontinenter på går inte att hitta!

Varning utfärdas...

...angående Paulo Coelhos Brida. Sammanfattning i korthet:

"Jag blev otroligt besviken eftersom jag ändå har gillat hans andra böcker. Men den var lite spännande ändå så den får en tvåa." Linda Skogman

"Riktigt dålig bok som jag inte ens kom igenom." Caroline Waldemarsson

"Kvasi-new age möter gubbsjuka när den är som sämst. Knappt ens en etta i betyg." Frida Jakobsson

Ja, det är inte alltid man håller med 63 miljoner andra läsare. I Bokiacirkeln landade Brida på det blygsamma betyget 1,25 av 10.

Ny medlem!

Bokiacirkeln har utökats ytterligare! Christian Galbom som i vanliga fall kan synas i Bokias butik på Kungsmässan i Kungsbacka utanför Göteborg, har gått med i cirkeln. Däremot kunde han tyvärr inte medverka i kvällens möte, eftersom han skulle hämta upp en vilsen kompis på Landvetter. Hur som helst, varmt välkommen Christian!

Jag skickar med lite bilder från vårt senaste möte, som pinsamt nog var i höstas. Där kan man spana in de nya medlemmarna, systrarna Susanne och Linda Skogman, och vår "bokskål" där jag så tjusigt demonstrerar hur vi väljer månadens bok.

Till kvällens möte är det indiskt tema som gäller! Jag tog helt enkelt fasta på att tvillingarna i månadens bok Skära för sten, Marion och Shivas mamma var en indisk nunna. Visserligen gick hon bort i barnsäng, men det dröjde trots allt hundra sidor tills det hände. Alltså står kyckling tikka masala, smörpenslat naanbröd och mangosås på dagens meny. Och rödvin och kladdkaka såklart. Det är ju numera självskrivet...

Månadens bokiacirkelbok

Nytt år - nya möjligheter! Det blir spännande att se vad årets bokskörd bär med sig. Kanske blir det en ny "Hypnotisören" som blir årets snackis. Eller varför inte ytterligare en Wallanderdeckare - som denna gång blir den sista!?

Vi i Bokiacirkeln kör raskt igång med tegelstenen Skära för sten av Abraham Verghese (Whalström & Widstrand). Den handlar om tvillingbröderna Marion och Shiva, som växer upp föräldralösa i Etiopien. Pappan, en brittisk kirurg, övergav dem och försvann spårlöst. Mamman, en indisk nunna (!), dog i barnsäng. Bröderna håller ihop i vått och torrt, tills de en dag förälskar sig i samma kvinna... Berättelsen tar med läsaren till tre kontinenter under fem decennium. Vilket låter som en lovande start inför det nya året, tycker jag!

Stark comeback av älskad författare!

Måste bara uppmana alla som liksom jag älskade Godnatt mister Tom, Hemlängtan och En liten kärlekssång av Michelle Magorian från 1990-talet, att gå till närmsta bokhandel och införskaffa Michelle Magorians sprillans nya bok: Tystnad Tagning (Rabén och Sjögren).

Huvudperson denna gång är pojken Ralph, som bor tillsammans med sin mamma, styvfar och deras barn, Ralphs halvsyster Molly. Tillsammans med dem bor även Ralphs biologiska farmor. Ralphs pappa dog som hjälte under andra världskriget, och hans farmor har sedan dess alltid berättat för Ralph hur oerhört fantastisk hans pappa var medan hans styvpappa är en riktig gangster som enbart är ute efter att splittra Ralph från hans biologiska familj. Farmoderns gift har trängt djupt in i Ralph, och som läsare möter man en mycket bitter, nedstämd pojke som känner sig orättvist behandlad av hela världen. För att komma undan ensamheten och den konstiga stämningen hemma mellan hans mamma och farmor flyr Ralph till filmens värld. Han går jämt på bio, där han träffar en äldre kvinna som kommer att förändra hans liv för alltid.

Dessutom börjar en ny lärare i skolan som heter Mr Finch. Han ger Ralph i uppdrag att kartlägga filmens historia tillsammans med två pojkar hans farmor, och även Ralph, avskyr. Den ena är oäkting, något som inte sågs med blida ögon i början 1949, och den andre är son till en desertör, som dessutom Ralphs biologiska far räddade undan en granat. Men var det verkligen så det hela gick till? Ralph kommer snabbt mycket bra överens med sina nyfunnna kollegor och vänner. Ju mer de forskar om filmens historia upptäcker de att allt inte har gått till som de har trott. Vem är den mystiske mannen som följer efter dem överallt?

Michelle Magorians böcker sträckläste jag minst ett tiotal gånger när jag gick på mellan/högstadiet. Därför hade jag höga förväntningar när jag satte tänderna i Tystnad Tagning, och jag blev inte besviken! Även om man inte brukar läsa ungdomsböcker rekommenderar jag Tystnad Tagning, då den är en fängslande roman för män och kvinnor i alla åldrar. Boken fungerar även perfekt som högläsningsbok för de lite yngre eller ihop med sin partner.