Molnfri Bombnatt av Vibeke Olsson (Albert Bonnier Förlag)
Boken k
om ut för första gången 1996, och jag var cirka 14 år när jag läste den för första gången. Den såg sådär lagom kul ut, men just då var jag inne i en period när jag ville läsa "vuxen" litteratur. Ett kapitel - och jag var fast. Nu, 13 år senare, hände precis samma sak!I första kapitlet får man möta Hedwig Johansson, som hör nynazister skandera "Sieg Heil" utanför sitt fönster i en mellanstor stad i Sverige. Minnen från kriget väcks till liv, och hon skriver ner sin historia. Det centrala i Hedwigs historia är kärleken till SS-soldaten Wilhelm Schurbiegel, som tar sin början i ett blomstrande Tyskland där kärleken till führen är självklar. Men det är också berättelsen om vad som hände efter 1945. Hur tyskar svalt, tvingades till prostitution och hur även de allierades soldater kunde våldta och utnyttja. Till sist handlar boken om hur Hedwig hamnade i Stockholm, och hur det känns att vara en gammal nazist på en parmiddag i 50-talets fördömande Sverige.
Det som slår mig när jag läser Molnfri Bombnatt, är att världen aldrig kan vara svart eller vit. Den kommer för alltid vara askgrå - oavsett vad som står i skolan historieböcker.
Molnfri Bombnatt har en given plats på min topp tio lista. Och har du ännu inte läst den? Grattis till dig!
Nästa bok som jag just nu håller på att läsa om är Donna Tarrts Den hemliga historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar