onsdag 10 februari 2010

Månadens Bokiacirkelbok


Raskt tuffar vi på med nästa Bokiacirkelbok: 19 minuter av Jodi Picoult (Wahlström & Widstrand). Jodi Picoult fick sitt stora genombrott med boken Allt för min syster, som handlar om en familj med en dotter som är svårt sjuk i leukemi. Föräldrarna beslutar sig för att skaffa ett syskon med "rätt" uppsättning gener, för att på så sätt rädda sin sjuka dotter. Det hela går som planerat tills dess att dottern som ställer upp med sin genuppsättning vid 16 års ålder på rättslig väg vill ha rätt till sin egen kropp. Boken har även filmatiserats.Jodi Picoults signum i sina romaner är allvarliga ämnen som visar att världen vi lever i är långt ifrån svart eller vit.

I 19 minuter får man läsa om vad som händer i en liten amerikansk småstad när en vilsen, olycklig 17-åring skjuter ihjäl en lärare och nio elever i sin skola. 19 minuter var allt som behövdes för att hämnas en uppväxt i helvetet. Rättfärdigar det tragedin och vad spelar resten av samhället för roller i det inträffade?


Både ämnet och boken tål att diskuteras om och om igen, vilket jag ser fram emot att göra på nästa Bokiacirkelmöte. (Förresten går det rykten om att 19 minuter kommer att vara med på årets bokrea, så håll ögon och öron öppna...)


Ett guldkorn att fördriva kalla vinterkvällar med


Vid det senaste Bokiacirkelmötet diskuterade vi två titlar. Dels tidigare nämnda Brida, dels Skära för Sten av Abraham Verghese.


San Francisco Chronicle beskriver Vergheses romandebut som "en episk berättelse om kärlek, övergivenhet, svek och försoning". Vid tiden för Bokiacirkelmötet hade jag läst cirka 200 sidor i boken, och jag kunde inte för mitt liv förstå hur Verghese skulle hinna med en dramatisk kärlekshistoria, uppbrott och försoning på de resterande sidorna. På Wikipedia står det att ordet episk i litteratursammanhang ofta inbegriper ett omfattande, berättande verk som spänner över en hel livstid eller flera generationer. Det stämmer precis in på Skära för sten. En skickligt skriven episk berättelse i annorlunda miljö är inte direkt lätt att hitta i bokhyllan. Jag vill till och med påstå att Skära för sten är ett riktigt guldkorn, för den läsare som gillar att sjunka in i en bok, och ha kvar den länge.


Skära för sten är inget för snabbläsaren. Trots att jag till en början hade svårt för alla detaljer - varenda rörelse, pryl och känsla - hos samtliga karaktärer i boken, skulle beskrivas och utvecklas. Jag tvingades till att läsa nogrannt och långsamt, tills jag efter ett tag insåg att det är just hans språk och beskrivningar som gör boken så speciell och beroendeframkallande. Verghese får mig faktiskt att förflyttas till Addis Abeba. Eller till ett fartyg från Indien. Eller till ett sjukhus i USA.


Linda Skogman hade inte heller hunnit med att läsa ut boken till förra mötet. Ändå tyckte jag att hon slog huvudet på spiken i sin kommentar: "Boken är långsam i handlingen, men den har alla möjligheter att utvecklas till ett fulländat drama. Goda förutsättningar till en sjua i betyg." Av mig får den till och med en nia, och många rekommendationer till andra läsare att sluka just Skära för Sten. Jag lovar, billigare sätt att resa till tre kontinenter på går inte att hitta!